Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gud vakar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lif och död med honom om sin brud. men lyckligtvis
försvann Curt med sin ljufva börda och qvar stod
Edgar. Hvad var att göra? Jo, att han skulle våga
allt, sitt lif om det så behöfdes, för att rädda henne,
det visste han; men på hvad sätt? Inte kunde han
med våld anfalla hela fartyget, då hade han sjelf
blifvit dödad. Och det kunde dock ingenting göra, men
hon blef ju icke räddad för det. Edgars hufvud
svindlade, hastigt fattade han dock ett beslut; ljudlöst
som en skugga smög han sig ombord på fartyget,
gömde sig i en vrå förut, och på så sätt kom han att
följa med. Skeppet lade ut och Edgar var med, fast
besluten att om det gällde hans lif aldrig tillåta Ellen
att bli den andres älskarinna. Så satt han der
obemärkt en timme eller två. Skeppet gick för fulla
segel och snart befunno de sig utom skärs. Ingen
hade varit fram till Edgars gömställe, då han i hast
hörde steg närma sig. Det var Klas som gick för-ut
för att se efter ett segel. Ljudlöst tryckte Edgar sig
närmare intill däcket för att ej blifva observerad.
Han hörde Klas säga till förtoppsvakten att han
kunde gå ner och »skaffa». Gudskelof, vakten gick och
nu var det åtminstone icke mer än en fiende i första
handen att öfvervinna. Han vågade dock knappast
andas, men detta kunde dock ej fortsättas. Klas skulle
förr eller sednare märka honom och det föll Edgar in
att det kunde vara lika godt att förekomma som
förekommas, och då Klas passerade förbi honom en gång
kastade han sig öfver honom, slog honom i däcket
med en bedöfvande fart, och innan Klas hunnit betänka
sig, var Edgars näsduk i hans mun och han sålunda
förhindrad att hvarken skrika eller röra sig. Då han
vaknade till besinning, tog Edgar hans egen knif, och
satte den för hans bröst.
»Du vet att man fört en qvinna ombord här.»
Intet svar.
»Svara eller dödar jag dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
