Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gud vakar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utom sig af smärta och förtvifian släppte Edgar
sitt tag och tog bindeln ur hans mun.
»Hennes broder kan jag dock ej döda», sade han.
»du är fri, gå nu till din herre och säg honom att
jag är här, att jag är din systers fästman, och han
skall döda mig, liksom han skall skända din syster.»
Men Klas gick inte. Utom sig af blygsel,
ångest, qval och förnedring kastade han sig till Edgars
fötter och ropade snyftande: »förlåt, förlåt, förlåt.»
Edgar lyfte upp honom och sade till honom: »Allt
kan vara förlåtet i himmel och på jord, men hvad
du brutit får du ock försona. Vill du nu dö för
henne du som jag, så låtom oss rädda henne.» Klas
lofvade under tårar att rädda henne eller dö med dem.
»Nej», svarade Edgar, »jag tror inte på döden nu,
ty hoppets stämma talar på nytt i min själ. Du Klas
går att fira ner förbåten i sjön, så att vi tre kunna
taga plats deri. Mig visar du först till Ellens kajuta,
att jag måtte först rädda henne från honom. När
detta är gjordt kommer du åter till kajutan och vi tre
smyga oss ner till båten, taga plats der och, ännu äro
vi icke längre från land än att vi ju kunna på något
sätt taga oss i land der. Kom nu och följ mig.»
Sagdt och gjordt, de följdes åt till kaptenens
kajuta, dit Klas visade Edgar. Då de närmade sig hörde
de efter och till sin stora förskräckelse fingo de höra
ett förskräckligt buller, halfqväfda rop och en ursinnig
strid. »Tänk om vi komma försent», ropade Edgar och
skyndade in. Den syn som mötte honom nästan stelnade
blodet i ådrorna på honom. Ellen i denne mans
armar, afdånad, blek, och utan kraft att kämpa emot,
och han tryckande sina läppar mot hennes. Utom sig
af hat kastade Edgar sig öfver honom, stötte knifven
i hans ena axel så djupt, att han tumlade tillbaka
utan att gifva ett ljud ifrån sig. Derpå tog Edgar
Ellen i sina armar och skyndade ut och till Klas igen;
denne höll just på att fira ner båten då de kommo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
