- Project Runeberg -  Förbannelsens Hus eller Skurken i Skinnarviksbergen /
34

(1877) [MARC] Author: Lars Johan Govenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enleveringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de små stjernorna lysa derofvan i natten för att
liksom säga oss, att der åtminstone finnes ljuset
ofördunkladt och klarheten genomskinlig. Der om ej här
finner alltid trogen och ren kärlek sin lön. Men nu,
min egen Edgar, god natt; när nästa dag gryr så . . .»

»Nej, snarare säg då nästa natt kommer, då
säger jag: välkommen natt, du bringar ljuset med dig,
du för stjernan till mig, himmelens ljus till jordens
mörker. Godnatt.»

Och de skildes, dock icke straxt, ty det är
egendomligt hvad älskande just hafva mycket att säga
hvarandra, då de skola taga farväl. Om de också
hela aftonen setat tysta som Egyptens prester, då
hafva de tusen små saker att berätta, tusen små
hemligheter att förtälja. Så ock Edgar och Ellen. Men
till slut måste äfven dessa skiljas.

Man hade knappt lagt sig förr är Ellen hörde ett
förskräckligt klappande på porten. Hon sprang upp
och klädde sig och sprang in till onkeln. När hon
kom in till honom fick hon till sin förskräckelse se
att han var ute. Nu mindes hon att han sagt till
henne och Edgar, att han skulle inte komma hem förr
än kl. 2; nu trodde Ellen att det möjligen var han
som kommit hem. Men han brukade icke klappa så
hårdt. Hon gick nu och väckte pigan, men innan
denna hann upp knackade det så, att hon trodde att hela
huset skulle vakna. Hon tog på sig en sjal och sprang
ner för att fråga hvem det var. »Ett bud från herr
Pistolhjelm» svarade en röst, »han har nyss fått ett
knifstyng af en okänd karl; en annan som skyndade
dit kom för sent, och han kände er och skickade mig
hit med en lapp.» Utom sig af ångest öppnade Ellen
porten och karlen, som såg hygglig ut, lemnade henne
en lapp, hvilken hon darrande läste:

»Skynda dig; Edgar är nära död af ett knifstyng
han fått af honom. Han ropar bara på dig. Klas.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:10:38 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbannhus/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free