- Project Runeberg -  Förbannelsens Hus eller Skurken i Skinnarviksbergen /
36

(1877) [MARC] Author: Lars Johan Govenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giftet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna gång darrade hon inte; hon såg honom lugnt
och klart i ögat, alldeles som om denna situation, hur
förfärlig den än var, aldrig rört henne det
minsta; hon nästan log.

»Jag tror den lilla dufvan icke är så rädd nu
mera», sade Curt med ett djefvulskt småleende, »tror
du nu på varaktigheten af mina känslor?»

»Jag föraktar dig.»

»Åh, min sköna, icke så bråttom, denna gång,
inte så bråttom; denna gång skall ingen Klas rycka
dig ur mina armar. Du vet väl att han är din bror,
eller hur?»

»Jag vet det.»

»Nåväl, men du vet icke allt. Här i detta rum
dog din mor, här i denna säng som står der hvilade
hon, vansinnig af sorg emedan jag dödat din far.
Förstår du, hon hade bedragit mig på hela mitt lifs lycka,
på allt hvad jag hoppats, och han var hennes
medbrottsling; derför dödade jag honom utan försköning.
Derpå svor jag att hämnas mitt öde så stort, så
väldigt och så starkt, att det bål jag ville tända som
försoning åt den bättre del af mig sjelf, som din
moder förstört, skulle lysa vida kring. Jag röck dig
här ifrån din moders sida, hennes förbannelse följde
mig ut i den mörka natten, dit jag skyndade ut med
dig; hennes andra barn, Klas, lika gammal som du,
qvidde vid hennes sida; morgonen derpå var hon död,
men du var i mitt våld och du skulle gälda allt hvad
hon brutit.»

Ellen stod som stelnad af fasa.

»Och så intogs jag af samma kärlek till dig som
till din mor. Du var lika skön som hon, lika vän
och lika blid som hon. Du hade kunnat blifva en
stråle af hopp i min själ, men du föredrog att släcka
ut hvarje hopp hos mig, du föredrog att blifva en
annans . . . men nu skall du blifva min, min egen . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:10:38 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbannhus/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free