Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guds kallelse. Berättelse ur verkligheten. Av Mattis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Två mig, att jag må varda vitare än snö.
Hjälp mig, o Gud, att alltid, alltid vandra din
viljas väg och lyda blott din röst», viskar en av de
unga i skaran, Helfrid Graner, och den’darrande
rösten vittnar om en innerlig längtan.
Åter börjar den lilla skaran sin vandring framåt
i den stilla aftonen, och en av dem tar upp sista
versen på sången, som påbörjats:
»Jag vill följa Jesus här, Ty han är så god-i
Han mig tvagit ren och skär I sitt dyra blod.
Största glädjen kommer se’n -— Jag det säkert
vet —
Jag har hem i himmelen I all evighet.»
*
Det är en ovanlig högtidsfest, som i dag skall
firas i missionshuset, pch folk från flera håll
samlas dit och fyller bänkraderna till sista plats.
Alla vilja väl vara med, när Helfrid Granér, den
unga flickan, som växt upp i deras bygder och
gått ut och in med dem i missionssalen så många
gånger, kanhända för sista gången skall tala Guds
ord till dem och säga sitt farväl för att i ett
främmande, hedniskt land vittna om den Herre
och Frälsare, som blivit dyrbar för hennes hjärta.
Den utsatta tiden närmar sig nu, och sångarna
sjunga med liv och lust den ena sången efter
den andra. Flera predikanter och evangelister
tala Guds ord till folket och giva Helfrid och
hennes unga kamrat många sköna bibelverser som
reskost under den snart tillstundande, långa
färden över land och vatten.
Slutligen är det Helfrids tur att tala. Hon
stiger upp på predikstolen, blek men lugn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
