- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Åttonde årgången. 1926 /
28

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland hungrande kineser. Av M. Hjärtström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

får förtroende för den förkunnelse, som på detta
sätt får sin tillämpning i barmhärtig handling.
De ha ej sett sina hedniska religioner bära sådana
frukter, och så öppnas deras förstånd och hjärtan
för sanningen i Kristus.

En av våra medarbetare frågade mig: »Vad

kan församlingen göra för de lidande?» Då han
sade församlingen, menade han missionen. Jag
svarade: »Vi få bedja till Gud härom och se,

vad medel som möjligen kan ställas till vårt för-
fogande.» Att mätta de stora skarorna, därpå
vågade vi ej tänka, men att hjälpa några och så
långt som möjligt, därtill stod ändå vårt hopp.

Ett samtal med mandarinen gladde mitt hjärta.
Han var villig att bland de burgnare försöka göra
en insamling och dessutom hos guvernören göra
framställning om medel. Detta förverkligades,
och medlen delades ut av honom kvartalsvis till
de mest behövande, så långt de räckte. Förutom
ett litet privat sammanskott ställdes av missionen
till vårt förfogande något mer än 2,000 kr., vilka
vi, efter noggrann undersökning.om var de största
behoven funnos, delade ut. Vi voro dagligen över-
lupna av tiggare, män, kvinnor och barn. Då
man tilldelat den ena skaran sin ranson, så kom
en annan i stället. Och ju längre ryktet om vår
välgörenhet spred sig, ju tätare blevo besöken.
Så kärt ett sådant arbete är, så kan det likväl
bliva tröttande. Ja, vi blevo så trötta till sist,
att det kändes alldeles tröstlöst.

Ett besök uppe i bergdistriktet gav bekräftelse
på nödens verklighet. På vägen dit upp, i stället
för att möta och passera åsnekaravaner med
bördor, såg man vägen kantad med långa rader
av män och ynglingar med stora bördor fastsur-
rade på sina ryggar. Djuren voro till största

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1926/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free