- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Åttonde årgången. 1926 /
74

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vittnesbörd av evangelister - Ett fältminne. Av Anna Lööf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sång var Jesu utgivande kärlek, syntes en tår
här och där rulla utför kinden. Människorna vo-
ro gripna av Kristi kärlek.

Där sitter en man i första bänken. Han böjer
sitt huvud till bön. Månne han är frälst? När’
mötet är avslutat, räcker han oss handen med
ett varmt: »Välkommen! Jag flyttade hit för

tretton år sedan, och jag har bedit Gud sända
hit något vittne.» Glädjetårar glimmade fram i
ögonvrån. Nog var livsgnistan svag, men —
tretton år utan att få träffa en broder eller syster
i tron!... »Kan det vara möjligt?» Jo, så var
det. Vem som sedan ej saknades med i mötena,
var banvakten från G.

Då lördagskvällsmötet var slut, gåvo vi akt på
ett par makar. Far knuffade på mor, och mor på
far; vad ville de månntro? Något hade de på
hjärtat, som de ville säga oss. Med någon mera
till hjälp våga de sig fram. »Å, vi skulle fråga,
om ni ville komma och spisa frukost hos oss «i
morgon.»

Den frågan blev jakande besvarad med det-
samma. Vi tackade både Gud och människor.
Glada voro vi att få mat, men ändå gladare att
få närma oss folket.

Frukosten var över. Familjen skulle samlas
till morgonbön, när de nu hade sådant främman-
de. Men det var en väldig familj så stor! Däri
samlades både yngre och äldre. Ingen ville stå
i köket, fast det nog föll på någras lott, ty rummet
blev fullsatt av stilla, lyssnande åhörare. Gitarren
togs fram, och vi sjöngo om Jesus, syndares vän,
och läste ur böckernas bok. Var hade folket
kommit ifrån? så måste vi fråg’a varandra. Sva-
ret fingo vi nästa gång vi inbjödos till våra vän-
ner, där vi sedan fingo vårt hem. Grannarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1926/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free