Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vittnesbörd av evangelister - “Sommardörren“, som kunnat bli min död. Av J. Sonesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då vi voro ungefär mitt emellan de båda
stationerna, skulle en av de medresande bunta
ihop sitt bagage, varför jag reste mig, för att
bereda plats på bänken, och ställde mig med ryg-
gen mot kupédörren, varå också fönstret var anr
bragt. Jag gick så nära dörren, jag kunde, och
stödde ryggen sakta emot den. I detsamma anmär-
ker br. Hedin, i det han pekar mot dörrens över-
kant: »Se, det där var en riktig sommardörr!»
Nyfiken att få se, vad han menade, vänder jag
mig hastigt om och ser då, hur en stor öppning
finnes mellan kupéns vägg och dörrens övre kant,
genom vilken alltså god luftväxling bereddes.
Misstänkande, att konduktören glömt låsa dörren,
ger jag den en lätt puff med handen, varvid den
genast gick upp. Med fasa såg jag ned på ban-
vallen, där jag säkerligen hade legat som ett)
lemlästat lik, om ej anmärkningen »sommardörr»
givits å rätt tid. Mitt tryck mot dörren hade tålt
blott en obetydlig ökning, så hade den givit vika,
och jag hade störtat på ryggen ned från tåget^,
som nu var i sin starkaste fart. Hur innerligt
tackade jag ej Gud för hans nådefulla ingripande
i rätta stunden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
