Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen och stjärnan. Av söndagsskolmissionär Gust. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gossen ock stjarnan.
Av söndagsskolmissionär Gust. Pettersson.
(For våra minsta lasare.)
Bortom tallmon vid skogssjöns södra strand
låg det lilla torpet Sjövik. Flitiga händer hade
förvandlat platsen till ett litet paradis. Tore och
Maj-Britt sågo i sitt lilla hem ett riktigt slott;
ingen, menade de, har så vackert som vi. På
sommaren var Sjövik helt gömt i hängbjörkarnas
skugga. Här doftade syrenen; och så vackra
konvaljer som här fick man allt söka förgäves
efter. Det hade då Maj-Britt själv sett, ty hon
hade en gång fått följa mor till stan, och där
vid trädgårdsmästarens stånd hade hon sett kon-
valjer, vilkas blommor ej voro större än knapp-
nålshuvuden. Alltså, Sjövik var bäst.
Men nu, nu var det vinter och snö. Inga blom-
mor mer. Svanen, som under sommaren häckat
där på sjön, hade för länge sedan styrt färden
till varmare länder. Kung Bore hade slagit bryg-
ga över sjön. Och gångstigen ned till stora vä-
gen var smalare än vanligt. Många dagar var
det endast far, som på väg till och från sitt arbete
trampade upp stigen.
Söndagen före jul stod mor verkligen frågande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
