Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra kärvarna. Av Maria Friman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De fyra kärvarna
49
"Sinnesändring!" upprepade Stensson
förundrad, "det vet jag inte. Folket är nog sig likt.
Vår komminister ville allt ändra ett och annat i
församlingen, men han är gammal och orkar inte
stå i med folket om ordning och skick."
"Är du emot den frikyrkliga rörelsen?"
frågade Håkan vidare.
"Förr var jag emot den och tyckte, att de där
predikanterna voro att likna vid sådana herdar,
som bryta sig in för att stjäla, men Ingegärd är
ju så för den där rörelsen, och nu är jag helt
neutral i detta avseende. Jag vet dock inte, om
något gott kan komma genom predikanterna
inom den fria rörelsen. Folket lyder dem inte.
Här var en sådan i våras och sökte med kantor
Walls hjälp samla folk i missionshuset, men det
kom bara några få, och när han drog av igen,
tänkte en del ungdomar och däribland mina
drängar lägga sig i försåt för honom, men till all
lycka fick jag veta det och gjorde deras plan
om intet."
"Stackars folk!" sade Håkan med en suck.
"Måtte en gång sanningens ljus få upplysa dem,
innan det blir för sent!"
Norrmannen stannade ännu några dagar hos
sin svåger och syster, och under denna tid blev
det beslutat, att Ronald skulle följa med sin
morbror till hans hem i södra Norge. —
Ute på verandan stodo Ronalds få saker
nedpackade, och inne hos sin mor satt han med
hennes hand i sin.
De voro båda så bleka, mor och son, den
förra genom dödssjukdomen, som rasslade i
hennes bröst, och den senare på grund av det sista
farväl, han nu stod färdig säga en älskad moder.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
