Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra kärvarna. Av Maria Friman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
F örbundsfacklan
"Hå", sade hon skrattande, "det är inte så väl
heller. Elin och jag ha kommit överens med Eks
ungdom att gå ut och se på ett zigenarläger, som
slagit sig ned på stormon därborta".
Småsjung-ande skyndade hon bort, följd av faderns dystra
blickar.
"Hade min förståndiga och gudfruktiga hustru
fått leva", sade Stensson med en tung suck, "så
hade nog inte våra döttrar blivit fåfänga
modedockor, som bara vill använda sin tid med
nöjen och onyttiga saker". Han gick in i huset
och till sitt enskilda rum, som fått namn av
kontor. Där inne satt en gammal man, som med sitt
långa vita skägg och helgade ansiktsuttryck hade
stor likhet med de gamla patriarkerna, såsom
man ser dem avbildade. De båda männen
hälsade varandra med ett trofast handslag, och
Stensson sade några ord om nöjet "att se fabror
Wall hos sig".
De samtalade till en början i några alldagliga
ämnen, men Stensson var tankspridd och sade
ibland ett ja, där det skulle vara nej.
"Du förekommer så frånvänd och dyster i
dag, min käre Bengt", sade den gamle mannen,
"vad månne vara orsaken?"
"Åh, farbror känner nog, som alla andra, till
skandalen med Börje, och nog kan detta göra en
stackars far bedrövad."
"Ja, ja, hur är det med honom, han blev ju
skadad?"
"Han ligger där uppe på sitt rum med en
spjälkad arm och krossår i huvudet och lider
vad hans gärningar värda äro. Det var då väl, att
de båda hjältarna i sitt fylleraseri inte slogo
ihjäl varandra. Sven, gårdsdrängen, som är
starkare och van vid slagsmål, blev föga skadad, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
