Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra kärvarna. Av Maria Friman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De fyra kärvarna
53
väl var det, eftersom Börje lär ha börjat striden.
Ack, ja, farbror, nog är det djupt bedrövligt,
att min ende son vid så unga år kommit på
villospår."
"Ende son, sade du. Jag minns, när du ville
äkta Ingegärd, att hon då visade på sin lille
fa-derlöse gosse och bad dig bliva en far för
honom, och jag tror du lovade — eller var det
inte så?"
Stensson sänkte sin blick för den gamles milt
straffande ögon.
"Farbror menar Ronald, men vi kunde aldrig
förstå varandra. Hans håg låg icke åt det nyttiga,
så jag fruktar, att det aldrig blir något av den
gossen, och nu har han på långa tider icke låtit
höra av sig — kanske därför att vi icke skrivit
till honom."
Kantorn log med en liten hemlighetsfull min,
sedan sade han: "Men nu, min käre Bengt, skall
jag väl uträtta mitt ärende. Jag kommer för att
fråga dig, om du vill upplåta missionshuset för
några möten, som en predikant vill hålla här".
Stensson började tumma sitt skägg och vrida på
huvudet, såsom han brukade, när något
obehagligt berörde honom.
"Visst, visst kan det gå för sig, men jag vet
inte vad dylika möten ska tjäna till. Vi ha ju
kyrkan."
"Mina tankar om kyrkan och dess former
höra mig ensamt till, jag vill ej publicera dem,
men jag vill fråga: har du eller ditt folk blivit
annorlunda genom det ord, som den gamle
prästen eller hans unge, världsligt sinnade adjunkt
förkunnar här i församlingen?"
"Nej, jag vet inte", var Stenssons stammande
svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
