- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Sjuttonde årgången. 1935 /
58

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra kärvarna. Av Maria Friman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

F örbundsfacklan

jen och dylikt, och fast deras manliga
kamrater sökte skämta över att de gingo till
missionshuset på möten, kunde de ej undgå att
alltemellanåt göra dem sällskap.

Den ende, som var sig lik, var Stensson själv.
Han gick där dyster och grubblande, ty han
blev aldrig kvitt jämförelsen, han uppdragit
mellan sin egen son, som han förr satt så högt, och
sin styvson, som han hållit för en odugling. Men
en dag sken hans ansikte upp så sällsamt, ty
Börje kom ned från vindskammaren och lade
snyftande armen om sin fars hals och sade:
"Pappa lille, förlåt mig, förlåt mig — jag — jag
vill hädanefter bliva en annan, och aldrig,
aldrig göra er bekymmer mer".

Stensson kunde på en stund ej säga något.
Hur kom detta sig? Han såg med förvåning på
sin förut så sturske, obrutne gosse. Han såg på
Ronald, som följt honom ned till fadern, och så
tänkte han på de samtal, han om nätterna hört
från gossarnas rum där uppe.

Denna afton följde Börje med till
missionshuset. Han var nu så pass återställd, att han
kunde det. Far och son sutto där tillsammans,
lutade sig ofta intill varandra och viskade ett
par brutna ord alltibland. Bandet dem emellan
blev allt fastare sammanknutet, ty de ville nu
båda söka och finna sambandet med Gud.

De mulna höstdagarna gingo med sina digra
moln, men på det stora godset Sjöholma hade
det börjat klarna och molnen skingrats, ty
Herrens ljus hade fått lysa däröver och föra många
in på sanningens väg. Stensson, som med både
belåtenhet och förundran såg den stora och
välsignelserika förändring, som skett både i hans
eget hem och trakten däromkring, frågade nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1935/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free