- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Sjuttonde årgången. 1935 /
71

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra senaste utsända kinamissionärers självbiografier - ”Förutbestämt”. Av Alice Carlsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vår a senast utsända kinamissionärers självbiografier 71

"Vem är villig att gå och fortsätta hennes arbete
där ute?" Från den stunden har barndoms- och
ungdomsdrömmarnas centrum varit Kina.

Som 18-årig hade jag tillfälle att bevista
bibelkursen vid Götabro och lämnade densamma ännu
mera viss om Guds vilja med mitt liv.

Då mor var mycket klen under mina
uppväxtår, behövdes min hjälp i hemmet; och nu
följde en tid, under vilken vägen syntes vara
stängd. Som jag själv då ville välja min väg,
sökte jag glömma, vad Herren så många gånger
uppenbarat för mig genom sitt ord och sin Ande.
Genom de Herrens vittnen, som gästat mitt hem,
hade jag också lärt förstå, vad det skulle kosta
att gå evangelistens och kanske missionärens
väg.

Sommaren 1927 insjuknade mor igen, och
genom denna omständighet gjordes jag villig att
lyda den himmelska rösten. Samma höst reste
jag till bibelkursen vid Götabro och utsändes
från densamma till de obrutna tegarna i
Västergötland, där jag tillsammans med min kära
kamrat verkade i 5 år. När jag såg det stora behovet
på de försummade tegarna, ville jag inte tänka
på Kinas nöd, tills Gud, våren 1931, sade:
"Drag vidare!"

Känslan av egen oförmåga tillsammans med
tanken på allt vad jag måste lämna kom mig
att se Guds väg omöjlig att gå, tills Herren
mötte mig på nytt. Detta skedde på en "stilla
vecka" i Edet, Undenäs, våren samma år. Jag
fick då nåd att giva Honom mitt "ja". De
underbara orden: "För människor är detta
omöjligt, men för Gud är allting möjligt", löste alla
banden. Halleluia! De orden ha burit tills i dag
och hålla att lita på även i fortsättningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1935/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free