- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Adertonde årgången. 1936 /
52

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blenda. Av K. K—n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än en gång hade hon gjort gudsmannens ord till
sina: ”Herre, hade icke ditt ord hållit mig uppe,
vore jag förgången i mitt elände.”

Mannen söp och spelade upp så gott som allt
de ägde. Ett par gånger hade far och mor på
Ölanda måst träda räddande emellan, men de
ansågo sig nödsakade upphöra därmed, enär även
deras förmögenhet var begränsad.

För ett par månader sedan hade mannen dött
— en drinkares död. I fyllan och villan hade
han en kväll, på hemväg från staden, fallit ur
vagnen och blivit liggande i ett vattenfyllt dike,
där han morgonen därpå hittats död. Blenda
ryste, varje gång tanken på hans hemska slut
snuddade förbi hennes minne. Affärerna voro
mycket tilltrasslade. Inom ett par dagar skulle
Torsborg gå under klubban. Intet hade hon
hopp om att få med, när borgesmän och
långivare tagit sitt. Stackars Blenda! Med sina sex
små såg hon ingen annan utväg för sig än att
mottaga fars och mors vänliga anbud och flytta
hem till Ölanda. Där ansåg hon sig dock ej
kunna stanna mer än den allra första tiden, ty
inom kort skulle Gustav, hennes yngste bror,
sätta bo och övertaga fädernegården, och far och
mor skulle själva flytta upp i det lilla
gavelrummet. Vad skulle det då bli av henne och hennes
värnlösa små?

Ej underligt, om tårarna droppade ned på
arbetet i hennes knä. Det skulle bli en varm
ylletröja till vintern åt Ragnar, hennes minsta lille,
som slumrade i vaggan. Det var grått och
jämn-mulet ute. På nådens himmel var solen även
skymd av svarta skyar. Hon försökte dock ännu
haka sig fast vid Herrens löften om hjälp i
nöden. ”Herre, Herre, hjälp mig att tro utan att se”,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1936/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free