- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Adertonde årgången. 1936 /
93

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patron Larsson och hans dräng. Av J. G.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter att hava yttrat detta brast hon i högljudd
gråt.

Fru Larsson kom nu även fram och, i det hon
fattade sin mans ena hand, lutade hon sig ömt
mot hans axel, sägande med en röst, vari hela
hennes hjärta låg:

”Varför skall du strida emot längre? Lämna
ditt hjärta åt Herren nu! Vi ha vandrat
tillsammans på syndens vägar, men låt oss nu
gemensamt älska Gud och följas åt till himmelen!”

I nästa ögonblick slöt sig även Gotthard till
den sköna gruppen, utan att dock säga något,
men den blick han fäste på sin fader var mera
vältalig än alla ord.

Larsson, vilken nyss tyckte, att en avgrund
skilde honom från de sina, blev alldeles
tillintetgjord, när så mycken kärlek på en gång omgav
honom. Isen började smälta, fördämningen brast,
och han, den eljest stolte och hårde mannen, grät.
Nu kunde han ej heller nedtysta sitt arma,
beklämda hjärta, vars nöd tvang honom att utropa:
”Jag eländige syndare, må Gud hjälpa mig!”
Hittills hade Petter stått tyst i ett hörn av
rummet, dit grannlagenheten fört honom, men
när han hörde patronen bekänna sig vara en
syndare, förmådde han ej tiga längre, utan började
med hög röst tacka Gud. Huru länge han
fortsatte därmed kunde han ej erinra sig efteråt, men
när han slutat, såg han patronen och de övriga
ligga på sina knän, blandande sina böner och
tårar inför Herren. Utan att störa de bedjande gick
han då ut ur rummet, torkande med avigsidan av
den grova handen glädjetårarna ur sina ögon.

Tidigt påföljande dag, som var julafton,
medan Petter ännu ryktade hästarna i stallet, kom
Gotthard ut till honom och berättade glädjestrå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1936/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free