- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Adertonde årgången. 1936 /
94

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patron Larsson och hans dräng. Av J. G.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lande, att nu var hans fader frälst. Först efter
midnatt hade han vågat omfatta Guds löften.
Största hindret, som lade sig i vägen för honom,
var det, om Gud kunde gilla en så kort och
ofullständig ånger som hans var, fast han syndat
så länge. Men när Gotthard läste för honom om
rövaren på korset, undanröjdes det hindret.
Sedan återstod en annan fråga, nämligen om Gud
ville och kunde förlåta alla hans många synder.
Då var det Anna, som frågade, huru många
synder återstodo, sedan Jesu Kristi, Guds sons, blod
renat från alla. Efter en stunds begrundande gav
han till sist det avgörande svaret: ”Renar Kristi
blod mig från alla synder, då är det ju inga
kvar.” Kort därpå utropade han: ”Herre, jag
tror; hjälp min otro!”

Så lydde i korthet den berättelse, Gotthard
meddelade sin vän, drängen.

När Petter sedermera under dagens lopp
träffade patronen, var mötet dem emellan det
hjärtligaste. Larsson bad då även sin dräng om
förlåtelse för all den elakhet, han fått röna av sin
husbonde under det sista året. En sådan
ödmjukhet rörde Petter djupt, som svarade, att hade
något varit att förlåta, så vore det gjort för
längesedan. Innan de skildes åt, fattade patronen
drängens hand, tryckte den varmt och sade:

”Nu får du inte tänka på att flytta, Petter,
som jag hotade dig med en gång. Det var du,
som vid samma tillfälle genom din frimodiga
bekännelse lät mig förstå, vad jag aldrig förr
vetat, att jag behövde födas på nytt.”

På juldagen hade Petter den glädjen att få
skjutsa hela familjen till predikan i bönehuset.

Under hemvägen därifrån sade Larsson till
sin lyckliga hustru:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1936/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free