- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Adertonde årgången. 1936 /
111

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För våra yngre läsare - Vid morgonens port. Av Mathilda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ljusa, sköna minnen och kan avlyssna deras
melodier! Den är i sanning rik.

En dag lekte barnen nere vid den stora
ladugården. Den hörde visserligen till de förbjudna
områdena, men det är underligt, vad sådana
kunna locka och draga de små människobarnen.
Här var så mycket att se. Där var dammen, där
ankorna simmade omkring med sina små ungar,
som liknade dunbollar, och där låg kvarnen och
sågen. Men barnen hyste stor respekt för dess
härskare, Mjölnarkalle. När han började ryta, då
var det bäst att så fort som möjligt fly därifrån.

Men i ladugården kände barnen sig hemma.
Den snälla fodermarsken, fabror N., såg så god*
modigt på barnen, där de hoppade i ladan eller
gungade på logen, där själva fröken Helfrid på
herrgården hade ordnat om med en gunga.

En dag på sommaren, medan barnen lekte i
ladugården, var lilla Solveig med. Hon märkte
inte, att himmelen blev mörk och att åskan
började mullra. De andra barnen sprungo över bron
till mjölnarens stuga och lämnade sin lilla syster
i ladugården.

Hoh trodde, att det var far och drängarna,
som kommo i sina vagnar, och hon sprang till
fönstren. Men ingen far syntes till. Skarpa
blixtar upplyste ladugården. Barnet begynte gråta
och tänkte springa ut, men regnet forsade ned.
När Solveig såg upp, fick hon se syskonen stå i
mjölnarens förstuga. De vinkade och tillropade
henne lugnande ord. Men Solveig, som kände
sig så ensam och hjälplös, darrade som en liten
rädd fågelunge. Snart upphörde dock ovädret,
och barnen förde sin gråtande lillsyster hem.
Modern blev ängslig, när hon såg den lillas
upprörda tillstånd, och det dröjde en god stund, in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1936/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free