Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För våra yngre läsare - Överlotsen. Av Gust. Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O vet lotsen
Av Gust. Petersson.
Genom den stora alléen drog en skara av
ungdom fram. De skulle bort från stadens kvalm
och buller ut till landet för att njuta av friheten
i sommarkvällen.
Luften var mättad av sol, blomsterdoft och
ungdomsglädje; sommarens färger avspeglades i
de lätta toaletterna; glädjen syntes ha sitt
hemvist i de glada blickarna. —
En främling följer ungdomsskaran ett stycke
till vägs; många tankar genomfara hans hjärna
dessa minuter vid den syn, han ser, och vid
orden, som nå hans öra. Frågor som dessa storma
fram: ”Vad är deras mål i livet? Äro ej ungdom
och blomster varandra lika — båda underkastade
förgängelsen? Vad har nöjets bägare att giva
dessa evighets vandrare? Vad bliver slutet av allt
detta?”
Ingen i den glada skaran syntes
uppmärksamma de två varningssignaler, där stadsgränsen
slutade, fängelset och kyrkogården. — Är det
allenast åldringar, som dessa två ”vittnen”
gömma imom sina grå murar? Månne ej ungdomen
också där är dominerande, och bland dem många
som i livets vårdag drogo denna väg fram i glada
kamraters lag? Kamrater, som erbjödo sig att
tjäna som lots. Men varthän?
Främlingen skulle besöka en av sina
tjänste-bröder på ett vilohem i stadens närhet. När de
båda kamraterna bänkat sig i den sköna parken,
gled samtalet in på ämnet: ”Kristus som ledaren
8 — Förbundsfacklan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
