Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För våra yngre läsare - Överlotsen. Av Gust. Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla tre svarade på en gång: ”Bevisa
barmhärtighet.”
”Rätt så! Flickorna mina, i dag kl. 2 stannar
en bil vid vår grind. Med den kommer en liten
gosse. Hans föräldrar vilja ej veta av honom.
Får han stanna här?”
”Ja-a då!”
Två månader gammal, flyttar liten Ove från
barnhemmet till fristaden på Björkåsen. För var
dag som går blir Ove mer och mer oumbärlig i
hemmet. I denna andliga atmosfär skall liten Ove
växa upp till att- bliva, vad Gud vill med hans
liv ...
Han har fyllt sina elva år. Då, en dag, draga
sig de mörka molnen samman över Björkåsen.
Läkaren hade varit där. Mor var sjuk. Mor talar
om sin hemflyttning. Rösten är så matt, men hon
vilar i Jesu fullbordade frälsaregärning. Endast
Oves uppenbarelse vid bädden lockar fram
leende över läppar, som döden redan stämplat.
Hon viskar: ”Far, var rädd om liten Ove! Gud
har sänt honom hit, Han hämtar honom snart.”
Som femtonårig sändes Ove till högre skolor
för att skickliggöras till livets uppgift. Han
önskade bliva en Herrens tjänare. Fars och
systrars förböner följde honom på färden.
Han, gossen med den öppna blicken och det
goda hjärtat, som genast blev älskad och
värderad av lärare och elever, han, som livet log emot,
han skulle just här göra livets smärtsammaste
förluster: få sin själ fläckad och förlora sin
barndoms tro. Men skaldens ord böra ihågkommas:
”Döm ej strax den vilseförde,
stolte broder, med förakt!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
