- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Nittonde årgången. 1937 /
65

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edla Lindskog. En kort självbiografi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fingo så småningom ha möten i flera hem, och
någon själ kom till tro på Jesus.

Efter jul ledde Gud det så, att vi kommo till
en annan socken, där vi fingo göra härliga
erfarenheter. Ja, Herren är i sanning god, som tager
sig an de svaga och små, som intet äro i denna
världen.

Hösten 1896 gick jag ensam till mitt kära fält.
Vännerna ville ha det så, ty de trodde, att det
skulle gå lättare för en att komma fram än för
två. Jag fick även då, i all svaghet, så ut livets
utsäde, och några kommo till tro på Jesus.
Frampå våren kom jag riktigt ned i misströstans dy.
Jag tyckte, att jag ingenting kunde uträtta, och
att ingen fanns, som förstod mig o. s. v. Jag
kämpade, grät och bad, men Jesus likasom
gömde sig undan. En dag var jag inne i närmaste
stad, och då jag på kvällen gick hem, ville
missmodet åter överväldiga mig. Hemkommen blev
jag bjuden på kaffe och gick sedan upp på mitt
rum. Min gitarr låg på sängen. Jag tog den och
knäppte några tag på strängarna. Då inträffade
något underbart. Rummet uppfylldes av
Herrens härlighet, och jag sjönk ned på mina knän.
Jesus var så personligt nära. Han sade: ’Är
inte jag nog för ditt hjärta?” Jag hörde dessa
ord om och om igen. Och jag kunde av hjärtat
svara: ”Jo, Herre, Du är nog för mitt hjärta. Du
är vännen framför andra vänner.” Natten gick
så fort. I sällskap med Gudasonen blir tiden ej
lång. Gud lät husmodern glömma av, att jag var
hemma. Vid 6-tiden på morgonen kom hon upp
på rummet och bad om förlåtelse, för att jag inte
fick någon kvällsmat. Min lycka var så
överströmmande, att jag bara kunde tacka och prisa
min dyrbare Jesus ...

5 — Fövbundsjacklan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1937/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free