- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Nittonde årgången. 1937 /
76

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En psalmdiktares upplevelser. Av Alfred Smedberg - 1. Procentare, skalden och de hjälplösa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett halvt år, och det har varit oss omöjligt att
skaffa pengar. För Guds barmhärtighets skull
låt oss få vänta ännu ett par månader!”

”Nej, det går inte för sig. Mina pengar måste
jag ha med det allra snaraste, annars hyr jag ut
huset åt andra.”

”Ack, snälla, gode herre, hav förbarmande
med oss! Vart ska vi ta vägen med våra sex
hungrande och frysande barn?”

”Det är en sak, som jag inte har med att göra.
Hör nu, vad jag för sista gången säger! Jag skall
lämna er ännu en veckas anstånd. Men om inte
skulden är betald före klockan tolv i dag åtta
dagar till, så låter jag vräka er ur huset. Adjö!”
Och därmed visade han ut den gråtande
kvinnan och smällde dörren igen efter henne.

Det blev en förfärlig sorg i familjen, då
husmodern kom hem med det besked hon fått.
Barnen storgräto, och mannen, som var på
bättrings-vägen men ännu mycket klen efter den
långvariga febern, greps till den grad av bekymmer,
att han fick ett nytt och svårare anfall av sin
sjukdom.

Veckan förflöt under trägna böner till Gud om
hjälp i nöden, och så kom då den fruktansvärda
dag, som Neidhardt bestämt för vräkningen.
Hustrun hade inte kunnat skaffa några pengar
till hyran, och på eftermiddagen skulle
rättstjänarna med all säkerhet komma och driva dem
alla ut i kölden. Neidhardt var nog den, som
skulle hålla ord och sätta sin hotelse i verket.
Dagen förut hade skomakarehustrun gjort ett
sista försök och på knä anropat honom om
skonsamhet, men han hade varit lika obeveklig.

Det var vinter och blåsigt och kallt. Inte en
matbit fanns i huset och inte en vedpinne att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1937/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free