Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En psalmdiktares upplevelser. Av Alfred Smedberg - 1. Procentare, skalden och de hjälplösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elda med. Isande trängde vinterkylan genom de
dinglande fönstren in i den mörka, fuktiga
kammaren. Blek och avtärd låg mannen i sängen,
och de sex utsvultna barnen hade krupit ihop i
en klunga i spiselvrån. Alla väntade med bävan
på det förskräckliga, som förestod.
”Gretchen, kom hit!” sade mannen svagt.
Hustrun gick fram och satte sig bredvid
sängen.
”Vi skola ännu en gång allesamman förena oss
i bön till Gud”, återtog mannen. ”Jag är viss om
att Han skall hjälpa oss ur nöden, blott vi
stadigt tro på Hans löften och inte tröttna upp att
bedja.”
Barnen kommo nu också fram, och alla
knä-föllo bredvid sängen. Bleka av hunger och
hutt-rande av köld knäppte de sina magra händer
över den sjuke faderns lappade bädd.
Där ute tjöt vinterstormen, och tätt över
jorden jagade snömolnen, tunga, disiga och grå.
Men från åtta bedrövade människohjärtan stego
brinnande, ångestfulla böner genom töcken och
dimmor upp till den Allsmäktiges tron.
”Kära hustru!” sade mannen i en frimodigare
ton än någonsin förut. ”Nu är jag viss om att
Gud skall hjälpa oss, så att vi slippa kastas ut
på gatan.”
”O, ja, måtte Han det!” snyftade kvinnan.
”Men det kan väl endast ske genom ett
underverk.”
”Gud kan nog hjälpa oss på ett naturligt sätt,
men för resten ske underverk även nu för tiden,
långt oftare än vi tro. Vi kalla det slumpen, men
det är ett oriktigt namn. Nu ska vi vara lugna,
och så måste vi försöka få lite värme här inne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
