Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En psalmdiktares upplevelser. Av Alfred Smedberg - 2. En riklig vedergällning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, är det inte bedrövligt?” inföll doktorn.
”Och likväl har han i dag på morgonen diktat
den här sången, som jag lånade av honom. Vill
herrn läsa den?”
”Ja, jag tackar! Mycket gärna!”
Doktorn tog fram sången och räckte den åt
prinsen.
”Den nyaste dikten av vår skald Gellert, som
vi alla ära och älska, måste vara en gemensam
egendom”, sade prinsen. ”Jag skall föreläsa den.”
Och med djup känsla läste han sången för det
uppmärksamt lyssnande sällskapet.
Byfogden stod med tårar i ögonen.
”Och den man, som skänkt oss så många
härliga sånger, har ingen ved att uppvärma sin
kammare med?” frågade han ivrigt.
”Inte en pinne”, svarade doktorn. ”Han satt
i morse och huttrade av köld.”
”Nå, så ville jag då hellre i åtta dagar frysa
som en bandhund, än att en sådan man skulle
sitta och förkyla sig”, utbrast den hederlige
byfogden, varvid hela sällskapet brast i skratt.
”Därpå skyndade han till det öppna fönstret
och ropade utåt gården:
”Petter!”
”Ja, husbond’ ”, svarade en röst där nerifrån.
”Lasta genast den stora packvagnen med så
mycket bokved, som fyra hästar orka draga, och
kör den till Leipzig. Där tar du reda på var
professor Gellert bor, och lastar av den vid hans
port.”
”Ska den betalas?”
”Nej han får den. Hälsa ifrån mig och säg, att
veden är en skänk för den vackra sången, som
börjar med orden: ’Jag har i lyckans stunder’.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
