Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En psalmdiktares upplevelser. Av Alfred Smedberg - 2. En riklig vedergällning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullbordan, ty ögonblicket därpå inträdde en
preussisk officer.
”Har jag den äran att få tala med professor
Geliert?” frågade han.
”Till er tjänst, min herre!” svarade Geliert.
”Hans kungl. höghet prins Henrik av
Preussen, som sedan i går befinner sig i staden, ber
om äran att få göra er ett besök.”
”Vad? En kunglig prins besöka mig! Det är
väl inte möjligt?”
”Jo, prinsen önskar tala med er, men han vill
inte besvära er med att uppsöka honom, då han
har hört, att ni är klen till hälsan.”
”Åh, är det verkligen så! Men det passar då
rakt inte, att en prins ska uppsöka mig. Jag är
dess bättre inte sängliggande och ber om äran att
få uppvakta honom i stället.”
”Ja, då vill jag ledsaga er till hans bostad.”
Geliert skyndade att kläda sig i sin bästa dräkt
och följde därefter officeren.
När de inträdde hos prinsen, kom denne emot
Geliert, räckte honom handen och överhopade
honom med vänliga ord.
”Det gläder mig”, sade han, ”att få se
författaren till den sköna sången: ’Jag har i lyckans
stunder’.”
Den häpne professorn visste inte, vad han
skulle svara, när nu även prinsen talade om
denna sång. Hur i all världen hade den kunnat
komma inför hans ögon?
”Man har sagt mig”, fortfor prinsen, ”att ni
är lidande och att ni skulle behöva en ridhäst
för att få mera rörelse i fria luften. Tillåt mig
därför att ur mitt hovstall förära er en häst, som
är snäll och sedig, så att vem som helst kan utan
fruktan begagna honom.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
