- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Nittonde årgången. 1937 /
123

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dagsbild. Av Lilly Gustafsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu började skuggorna falla långa och tunga
över nejden. Syrsor och andra smådjur hade
redan börjat sin serenad till skaparens ära. Månen
kröp stor och grann upp över horisonten. Snart
kastade den sitt silver över floder, buskar och
berg. En av Afrikas nätter med dess underbara
mystik hade inträtt. —

Ljuset från missionsstationens fönster lyste så
inbjudande och fyllde mig med den behagliga
känslan av att vara hemma igen. Den känslan
blev ännu en gång av kort varaktighet. Ty
utanför kliniken väntade en åsneryttare. Med några
ord blott var jag insatt i förhållandet. Ölkalas

— slagsmål — knivhugg. För fjärde gången
packades sjukvårdsväskan, och så upp på cyklarna
igen. Om en liten stund stodo vi vid en rykande
eld, där en klunga druckna människor sutto och
lallade. Mannen, som var skadad, blödde starkt
ur ett långt sår över ena ögat och med vänster
näsvinge nästan avsliten. På en stråmatta, med
en ren handske som underlag, dukades nödigt
attiralj fram. Ganska kvistigt var det att
manövrera både sig själv och det så kallade sterila
från kretsvidden av mannens otaliga
spottstrå-lar. Därtill kom det missödet, att den medförda
ficklampan gick sönder, så att det enda ljus, som
bestods oss, var den rökpyrande elden.
Äntligen voro de båda såren hopsydda, näsan
tam-ponerad och förbandet lagt. Endast några få
allvarsord blevo sagda, ty det kändes så
besynnerligt nervöst oroligt i maggropen av öl- och
röklukten, så jag var angelägen att komma ut i
friska luften igen.

Det var nära midnatt, när jag kom i bädd.
Sverigeposten hade kommit, men jag var alltför
trött för att ägna den någon uppmärksamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1937/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free