Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnesstenar uppresta under min levnadsvandring i 70 år. Av K. V. Karlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfylld och fick se en av dessa evangelister trettio år
därefter.
Vi reste till konferensen 1893. Jag begärde att åter
få Uppland till fält. Jag fick det samt en kamrat från
Småland. Frampå hösten fick jag brev från denne, att
han beslutat sig för att ej resa ut mera utan stanna
hemma. Nu stod jag ensam igen. Jag fick en kamrat
från bibelkursen samt kallelse även till norra Uppland.
Vi hade en härlig vinter. Vi reste i skärgården omkring
Östhammar samt på fastlandet. Vi hade härlig väckelse
hela vintern. När vi reste till konferensen 1894, bådo
vännerna så enträget, att vi skulle komma tillbaka. Vi
lovade detta, om Gud ledde det så, ty fältet var oss
kärt.
Alltifrån min barndom, då jag hörde något om
hedningarna, önskade jag att få gå till dem och tala med
dem om Jesus. Mina tankar rördes alltid om Afrikas
svarta folk. Under min evangelisttid var jag ofta med
mina tankar i Afrika. Jag talade ibland med far och
mor om det, och de hade intet emot att jag reste, om
det var Guds väg med mig.
Under konferensen år 1894 talades och bads det
mycket om en zulukandidat som kamrat till Eric
Anderson, som var antagen förut. Där satt jag med
kallelse, men tyckte att någon annan kunde gå, ty jag
hade mitt fält i Uppland och önskade att få gå tillbaka.
Striden blev så hård, att jag beslutade att gå hem
och arbeta med mina händer som förr. Men sådana
tankar gjorde ej saken bättre. Jag fastade och bad, tills
mina krafter voro slut. En dag i evangelistveckan efter
konferensen satt jag en stund på lektionen men
förmådde ej mera. Jag stod upp och gick, så fort jag
kunde, upp i skogen, föll ned under ett träd och bad
och grät som ett barn. Alla mina krafter voro slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
