- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Tjugonde årgången. 1938 /
52

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnesstenar uppresta under min levnadsvandring i 70 år. Av K. V. Karlson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då sade jag: ”Herre, här är jag. Kan Du använda mig,
svaga rör, i Afrika, så är jag villig att gå i tro, och
Du skall leda mig.” Då kom det en så stilla och ljuvlig
frid i mitt hjärta. Jag vilade mig litet; sedan gick
jag fram till gården och direkt upp till pastor Kihlstedt
och omtalade allt för honom och sade, att om
förbundet ville sända mig till Afrika, så var jag villig att gå.
Pastorn sade: Gud välsigne broder Karlson! Det är
svar på våra böner. Så gick jag ut för mig själv i
parken och tänkte över det. Jag kan aldrig glömma, huru
patron Hedin, Emil Gustafsson, gamle August
Carle-son, Lars Erik Nilsson och många andra kommo och
tryckte mig till sitt bröst och nedbad Guds välsignelse
över mig. Jag kände mig ovärdig allt detta.

Ett par dagar därefter blev jag avskild för Zulu. Vi
fingo strax börja studera engelska en månad och
därefter resa omkring för att hålla avskedsmöten. Sex
veckor voro vi i Stockholm och studerade zuluspråket för
pastor Otto Witt. I slutet av november samma år sade
vi farväl till våra kära vänner i Närke. Vi fingo vara
med på första kursavslutningen på Götabro. O, den
härliga aftonen, då vi fingo sitta ned omkring Herrens
bord och fira Jesu döds åminnelse! Så stodo vi hela
skaran upp och gingo ut på vägen. Där stod vagnen
och väntade på oss. Efter alla handtryckningar satte
vi oss upp. Under det vagnen sattes i rörelse, sjöngo
vännerna den härliga sången: ”Skola vi väl alla
mötas o. s. v.” Så reste vi, Eric Anderson och jag, till
Hallsberg, för att därifrån fara med nattåg till
Göteborg. Dagen därefter gingo vi ombord på en
lastångare tillsammans med en stor skara emigranter. Det
var ej så bekvämt, som man nu reser, men vi voro
friska och lyckliga på vår resa. Efter två dygn voro vi
framme i Grimsby i England. Nu fingo vi erfara, vad
det ville säga att vara främlingar i ett främmande land.
Vi hade bara en månads språkkurs i engelska bakom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1938/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free