Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnesstenar uppresta under min levnadsvandring i 70 år. Av K. V. Karlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kare. De visste, att jag kom från Afrika, men ingen
frågade efter hur det var där. Jag vaknade och kände
efter, om jag var kvar i Afrika. När jag fann, att jag
var kvar, bad jag Gud om förlåtelse och invigde mitt
liv på nytt åt Herrens verk i Afrika. Sedan har jag
aldrig tvivlat på att jag varit, där Herren velat ha mig.
Vi kände, att vi behövde sprida oss ut och öppna
nya stationer. Jag gick uppåt höglandet och öppnade
en station där. Gud välsignade arbetet, så att vi fingo
bilda en liten församling av nyfrälsta. Jag var allena
där men kunde ej uthärda ensamheten längre samt det
myckna arbetet på stationen, som vi män ej kunna
göra. Jag skrev till styrelsen att sända mig den hjälp,
som jag visste Gud utkorat åt mig, nämligen Elin
Nyberg från Uppland, en av mina kärvar sedan
väckelsen därstädes. Hon genomgick bibelkursen 1897 och
blev då avskild för zulumissionen. Så hon reste ut till
Afrika i april 1898 och kom fram till Durban i maj.
Allt var klart, då hon kom, så att två dagar efter
hennes landstigning hade vi vårt bröllop i Durban. Så
gjorde vi vår bröllopsresa i en oxkärra upp till vår
station, som vi kallade Fridhem. Vi byggde upp den
stationen och verkade där några år. Boerkriget pågick
uppe i landet, och missionärerna i Swaziland måste
rymma fältet. Skandinaviska Alliansens missionärer
kommo till en av deras stationer nära intill oss. De
önskade övertaga Fridhem, så att de hade någon plats
att vara och arbeta på, om kriget bleve långvarigt.
Johanson med familj hade en tid förut flyttat nedåt
söder och önskade hjälp där. Efter överläggning med
kamraterna beslöto vi att sälja Fridhem till dem, och
vi reste nedåt söder till Johansons.
Vi sökte efter plats omkring Betania att bygga
station på men funno ingen passande. Min hustru var ej
stark. Hon såsom de flesta, som komma ut, hade svårt
att tåla klimatet i början. Vi tänkte då — och bådo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
