Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Carlsson i Rya. Av G. N—hl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla, att det gällde att ”sätta ut för himlen på helt och
fullt allvar”, och att en kristen måste visa sin tro
genom sina gärningar.
”Men var Carl Carlsson sträng och kunde se bister
ut i predikstolen, så var han desto vänligare i sitt
hem”, skriver en av hans yngre vänner. Och säkert har
ingen haft en ömmare och mera hänsynsfull son än
den gamle, ständigt sjuklige Carl Carlsson d. ä. och
hans maka. Det nästan kärva allvaret i Carls väsen
mildrades också av en ganska god portion humor, som
kom fram då och då i privatlivet.
Ehuru Carlsson aldrig själv fick gå ut på
missions-fältet, var han dock livet igenom troget verksam för
missionens sak. Många av Helgelseförbundets
missionärer bevara i ljust minne det Carlssonska hemmet,
som alltid stod öppet för Herrens vittnen, och där man
aldrig tröttnade att i trofast förbön följa dem i deras
arbete. Carl Carlsson var en förebedjare som få, har
någon sagt, och han begagnade också varje tillfälle
att för sina medkristna framhålla nödvändigheten av
att bedja med allvar och uthållighet, om något resultat
skulle kunna vinnas i arbetet för Guds rike.
Carl Carlsson kom aldrig att ingå äktenskap. Han
fick under årens lopp följa alla de sina till graven och
var nära åttio år gammal, då han själv fick hembud.
Döden kom så stilla efter en tids avtynande. En dag,
ej långt förut, hade hans vårdarinna sagt till honom:
”Snart är vi hemma” .. . ”Och står för tronen”,
ifyllde Carl Carlsson glad. Det var några av hans sista
ord.
En strålande majdag vigdes hans stoft till den sista
vilan på Lindes södra kyrkogård. Han är borta, men
hans minne skall ännu länge leva i mångas hjärtan.
Och det är ett minne, som förpliktar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
