- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Tjugonde årgången. 1938 /
94

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder ur barnavärlden. Av Mathilda - III. I sorgehsuet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon väcktes ur sina tankar av systern, som bjöd
henne stiga fram till bordet, där saft och kakor dukats
fram. Men Solveig glömde att taga för sig, så
upptagen var hon av sina tankar, och blicken gick till den
lilles bädd. ”Får han inte sina vingar snart?” Frågan
ställdes till stora syster. ”Han har redan fått dem och
flugit hem. ■—■ Men ät nu, barn! Vi måste sedan tänka
på att gå hem.”

Alfhilda kände sig så betryckt i denna sorgens tunga
atmosfär. Ty själv ägde hon ej ett levande hopp, fastän
sökt av Guds Ande.

”Gå icke än”, bad hennes vän, och med en orolig
blick på modern, som satt nedböjd på en stol, en bild
av sorgen — tilläde Alfhilda: ”Här är så ledsamt.”
Först nu fick Solveig se husmodern. Hastigt gled
hon ned av stolen, gick fram till henne och sade:
”Tant är väl mycket glad, att hennes lille gosse nu
är en ängel i himlen?”

Kvinnan såg förvånad upp. Barnet fortsatte: ”Jo,
se han är en av de barn, som i Herranom dö. Jag ska’
sjunga den sången.”

Hon tog pallen och satte sig vid hennes fötter,
knäppte sina händer och sjöng:

”Det blir något i himlen för barnen att få” — o. s. v.
Under sången begynte sorgens tunga dimma
skingras, och den arma moderns blickar, som hittills stirrat
sig blinda på död och grav, lyftes uppåt mot den
ljusa, sköna strand, där hennes älskling nu låg i den
store, gode Herdens famn. Tårarna föllo likt ett friskt
vårregn, och sorgens hårda band löstes. När sången
tystnat, slöt hon den lilla rörd i sin famn. I detsamma
inträdde husfadern och lille Sven. När han såg sin
makas förändrade utseende, slöt han henne i sin famn
och sade:

”Gud vare lov! Vad är det som har hjälpt dig
härtill?” Hon visade på den lilla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1938/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free