Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En verklighetsbild. Av Oskar Hultkrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En veridighotoliiM.
Av Oskar Hultkrantz.
"Tjugufem år gammal och inte helt uppgiven
för Gud" — så talade han halvhögt för sig själv,
där han vid solnedgången satt begrundande i den
stilla, ensliga lövdungen. Han var ansedd som
en god kristen. Han levde ett verksamt liv i
Herrens tjänst. Han kände väl Guds väg och hade
lett andra in på den. Han visste vad synd och
vad nåd var. Han var en exemplarisk kristen.
Men åter kom det från hans läppar: "Inte helt
uppgiven för Gud!"
Han tänkte på flydda dagar, på givna löften,
på sin moders dödsbädd, och —• Guds Ande
viskade: "Inte helt uppgiven!"
Anderika helgelsemöten, försummade tillfällen
och vad han kunnat vara upprullades för hans
inre syn.
Då hördes en annan röst: "Men Herren vet
dina omständigheter, Han vet, att ditt liv inte
varit onyttigt. Du har ju verkat för Honom och
samlat en hel del ’kärvar’. Du känner dig svag,
men vet, att Guds nåd fullkomnas i din
svaghet. Du har vidare sett, att ditt liv är bättre än
mångas, som bekänt sig vara helgade. Du är nog
bra! Låt inte sådana tankar göra dig modfälld,
ty du vet, att fröjd i Herren är din starkhet."
Det var en strid i hans själ. Hans tankar gingo
av och an. Ater hördes den förra rösten: "Du är
ej helt uppgiven för Gud!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
