- Project Runeberg -  Före Adam /
8

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag skall aldrig glömma första gången jag såg
blåbär serveras vid bordet. Jag hade aldrig sett blåbär
förut, och ändå fick jag vid deras första åsyn ett klart
och tydligt minne av drömmar varunder jag hade
vandrat genom sumpmarker och ätit mig mätt av
dem. Min mor ställde framför mig ett tefat med bär.
Jag tog skeden full, men innan jag ännu hade fört
dem till munnen, visste jag precis hur de skulle smaka.
Jag blev icke besviken. Det var alldeles samma
egendomliga smak som jag hade känt tusen gånger
förut i mina drömmar.

Och ormar? Långt innan jag hade hört talas om
att sådana funnos till plågades jag av dem under
sömnen. De lurade på mig på öppna platser i
skogarna, de hoppade upp och höggo till, då jag trampade
på dem, de krälade bort i det torra gräset eller över
nakna klippstycken. Eller också förföljde de mig upp
i trädtopparna. De slingrade sina väldiga, glänsande
kroppar kring stammarna, jagade mig allt högre och
högre upp och drevo mig allt längre och längre ut på
sviktande och knakande grenar, tills jag såg marken i
ett dimmigt fjärran där nedanför. Ormar med sina
kluvna tungor, sina runda ögon och glittrande fjäll,
sitt väsande och skallrande ljud — var jag icke
redan allt för väl bekant med dem, då jag första gången
kom till en cirkusföreställning och såg ormtjusaren
lyfta upp dem? De voro gamla bekanta till mig,
eller rättare sagt gamla fiender som fyllde mina nätter
med fasa.

Å, dessa ändlösa skogar och deras skräckfyllda
dunkel! Under vilka evigheter har jag icke strövat
igenom dem, en skrämd och jagad varelse som spratt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free