- Project Runeberg -  Före Adam /
11

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omtalade jag mitt egendomliga tillstånd för en annan.
Det var en gosse, min skolkamrat, och vi voro åtta
år gamla. Ur mina drömmar skildrade jag för honom
den förgångna värld, vari jag tror att jag en gång har
levat. Jag berättade för honom om den skräck som
rådde där, om Hängöra och de upptåg vi hade för oss,
om de snattrande rådslagen och om Eldfolket och de
platser, där de sutto nedhukade.

Han skrattade och gjorde narr av mig och började
till gengäld berätta historier om spöken och om döda
som vanka omkring nattetid. Men för det mesta
skrattade han åt min klena fantasi. Jag berättade
mera och han skrattade ännu värre. Jag svor helt
allvarsamt på att det förhöll sig så som jag sade, och
nu började han betrakta mig med underliga blickar.
Han pladdrade också om åtskilligt av vad jag berättat
för honom för våra lekkamrater, så att de alla
började betrakta mig på samma sätt.

Det var en bitter erfarenhet, men läxan var mig
till nytta. Jag var olik mitt släkte. Jag var abnorm
på ett sätt som de icke kunde begripa, och om jag
talade om det, förorsakade det endast missförstånd.
När historier om spöken och andar berättades, satt
jag tyst. Jag tänkte på mina skräckfyllda nätter och
jag visste att det jag erfor var någonting verkligt —
lika verkligt som det levande livet självt — och icke
blott glesa dunster och inbillade skuggor.

För mig låg det ingen fasa i tanken på spöken och
ondskefulla jättar. Nej — ett fall mellan lövklädda
grenar genom den dimmiga rymden; ormar som höggo
efter mig, medan jag smygande och snattrande tog
vilda hopp för att fly; vilda hundar som jagade mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free