Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste ha vägt drygt hundratrettio skålpund.
Ansiktet var bredt och platt, och ögonbrynen hängde ned
över ögonen som voro små, lågo djupt och sutto nära
intill varandra. Näsa hade han egentligen icke alis.
Den var platt och bred, utan någon upphöjning, och
näsborrarna voro endast ett par hål i hans ansikte,
vilka öppnade sig utåt i stället för nedåt. Pannan
sluttade bakåt från ögonen, och håret växte ända
nedifrån dem och sedan upp över huvudet. Själva
huvudet var orimligt litet, och det uppbars av en lika
orimligt kort och tjock hals.
Det rådde en viss elementär sparsamhet i
utbildningen av hans kropp såväl som i fråga om våra.
Bröstkorgen var stor, det är sant, riktigt en djup håla.
Men där fauns inga svällande muskler, inga breda
skuldror, inga raka lemmar, inga symmetriska
konturer. Min fars kropp representerade styrka, styrka
utan skönhet — en vild, ursprunglig styrka, danad för
att gripa och klösa, sönderslita och fördärva.
Hans länder voro smala, och de magra och håriga
benen voro krokiga och liade seniga muskler. Min
fars ben voro egentligen mera lika armar. De voro
knotiga och förvridna och hade ingen tillstymmelse
till de köttiga vådor, som nu pryda edra ben och mina.
Jag kommer ihåg att han icke kunde gå på flatsidan
av sin fot. Det kom sig därav att foten var inrättad
att gripa med, mera lik en hand än fot. Stortån satt
icke i rad med de övriga tårna, utan kunde vändas
emot dem som en tumme, och det var detta som
gjorde att han kunde gripa om saker med sin fot. Det
var också därför han icke kunde gå på flatsidan av
foten.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
