- Project Runeberg -  Före Adam /
34

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

plattformen där vi brukade vila hade vi ett lager av
murkna grenar och torra buskar som vilade på ett
slags bjälklag av störar, ungefär en tum i diameter,
vilka voro instuckna mellan högre upp belägna kfykor
och bildade underlag åt de torra buskarna och
grenarna som tycktes vara ditslängda nästan på måfå.
Ingen tanke på att få det tätt! Och jag måste tillstå
att vårt tak läckte bedrövligt när det regnade starkt.

Men för att återkomma till Pladdraren. Han
gjorde vårt hemliv till en börda för både mor och
mig — och därmed menar jag nu icke den
regndry-pande platsen uppe i trädet, utan det liv som vi tre
förde tillsammans. Hans förföljelse mot mig var så
ondskefull som möjligt. I detta avseende — men
också endast i detta — förmådde han hålla ut med
en sak längre än fem minuter. Med tiden blev också
min mor mindre energisk i att försvara mig. Jag tror
att även hon fattade avsky för mig på grund av det
ständiga bråk som Pladdraren ställde till. I alla
händelser blev situationen så hastigt förvandlad från
svårt till värre, att jag snart skulle av egen drift
lämnat »hemmet». Men tillfredsställelsen att utöva en
så självständig handling blev mig förnekad. Innan
jag blev färdig att gå min väg, blev jag utkastad,
bokstavligen utkastad.

Det gynnsamma tillfället kom för Pladdraren en
dag då jag var ensam uppe i nästet. Min mor och
han hade gått ut tillsammans bortåt blåbärsfältet.
Han måste ha planerat alltsammans på förhand, ty
jag hörde honom komma ensam tillbaka genom
skogen, vrålande av självuppretat raseri under vägen.
Liksom alla människor i vår hord — då de voro ilskna

34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free