- Project Runeberg -  Före Adam /
40

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke -sett en enda varelse av mitt släkte. Jag hade
levat i fruktan och tröstlös enslighet. Och då jag nu
fick se mina stamförvanter, blev jag utom mig av
glädje och rusade fram i vild fart.

Men nu hände någonting besynnerligt. Någon av
horden fick se mig och uppgav ett varnande rop.
Och i samma ögonblick flydde de alla under högljudda
rop av förskräckelse. Hoppande och klättrande över
klippspetsarna störtade de med vild fart mot
öppningarna till sina hålor och försvunno genom dem — alla
utom en enda, ett litet barn som hade tappats nedanför
berget under den vilda flykten. Den lille grät och
jämrade sig. Modern kom utrusande, han sprang
henne till mötes och höll sig tätt fast vid henne,
medan hon klättrade tillbaka upp i hålan.

Där stod jag nu alldeles ensam. Den befolkade,
öppna platsen hade plötsligt blivit öde. Jag satte
mig ned och gnällde jämmerligt. Detta kunde jag
alis icke begripa. Varför hade de sprungit ifrån mig?
Längre fram, då jag blev bekant med deras seder,
lärde jag mig förstå det. När de sågo mig komma
rusande med vild fart inifrån skogen, trodde de att
jag förföljdes av något rovdjur. Jag hade förfärat
dem genom min brådstörtade ankomst.

Medan jag satt och såg på öppningarna till hålorna,
upptäckte jag att deras invånare gåvo akt på mig.
Snart stucko de ut sina huvud genom öppningarna,
och efter en liten stund ropade de härs och tvärs till
varandra. De tycktes icke alla ha kommit in i sina
rätta* hålor under den stora uppståndelsen. Somliga
av barnen hade gått vilse. Mödrarna ropade dem
icke vid namn, därför att namn ännu voro okända

40

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free