Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ohyggliga fötter (eller bakhänder) hade varit nog för
att slita ut inälvorna. Med en lätt vrickning skulle
han ha brutit nackar, och jag är säker om att han
med ett enda bett av sina käkar skulle på samma
gång ha genomskurit den stora halsådern framifrån
och ryggmärgen bakifrån.
Han kunde ta språng på tjugu fots längd från den
plats där han satt. Han var avskyvärdt luden. Det
var anledning till stolthet hos oss, om man icke var
det. Men han var full av hår över hela sin kropp, på
armarnas insida så väl som på utsidan, och till och
med inne i öronen. De enda fläckar på honom som
icke voro hårbeväxta var flatan av hans händer och
fötter och strax nedanför ögonen. Han var hemskt
ful; hans vidrigt grimaserande mun och stora
nedhängande underläpp passade väl tillsammans med
hans ohyggliga ögon.
Sådan var Rödöga. Och nu kröp han ganska
försiktigt ut ur sin håla och steg ner på marken. Han
frågade icke alis efter mig; han gick ut för att
rekognoscera. Han lutade överkroppen framåt då han
gick, och det så djupt att han med sina långa armar
vid varje steg berörde marken på ömse sidor om sig
med knogarna. Han var tafatt i sin halvt upprätta
ställning, då han gick, och han stödde sig med
knogarna mot marken för att bibehålla jämvikten.
Men han kunde minsann springa på alla fyra! Det
var eljest någonting som vi redde oss dåligt med.
Och det var sällsynt att någon av oss stödde sig med
knogarna mot marken då han gick. En sådan individ
var en atavism, och Rödöga var detta i ännu högre
grad.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
