Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rnina stamförvanter. Rödöga frågade icke efter mig
vidare, och jag kunde få jämra mig och snyfta av
hjärtans lust. Flera av kvinnorna samlades nyfiket
omkring mig, och jag kände igen dem alla. Jag hade
råkat dem året förut, när min mor tog mig med sig
till hasseldungarna.
Men kvinnorna lämnade mig hastigt, och jag
omgavs i stället av ett dussintal av deras nyfikna och
retsamma ättlingar. De ställde sig i ring omkring
mig, pekade med fingrarna, gjorde grimaser och nöpo
och slogo mig. Jag var uppskrämd och en stund
fördrog jag deras beteende. Men så blev jag ilsken
och överföll med naglar och tänder den djärvaste av
dem — vilket icke var någon annan än själva Hängöra.
Jag har kallat honom så, därför att han endast kunde
spetsa det ena av sina öron. Det andra hängde
alltid orörligt, som förlamat. Musklerna hade blivit
skadade genom någon olyckshändelse så att han icke
kunde röra det.
Han flög på mig, och vi slogos av hjärtans lust så
som små pojkar bruka. Vi klöstes och betos, vi drogo
varandra i håret och kramade och kastade omkull
varandra. Jag kommer ihåg att jag lyckades få ett
särdeles fördelaktigt tag om honom. Men det räckte
icke länge. Han lyfte upp sitt ena ben, och med foten
(eller bakhanden) gav han mig så ursinniga slag på
magen, att det var fara för att den skulle spricka.
Jag måste släppa honom för att rädda mig, och sedan
rusade vi ihop på nytt.
Hängöra var ett år äldre än jag, men jag var många
gånger ilsknare än han, och slutligen måste han ta
till flykten. Jag jagade honom tvärs över den öppna
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
