Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klyftan var för smal för att Sabeltand skulle kunna
följa efter, och han kom ut igen samma väg han hade
gått in, missbelåten och uppretad. Det var tydligt
att han hade misslyckats under sin nattliga jakt och
att han nu ville skaffa sig frukost hos oss. Så fick
han se de bägge jagade i öppningen till den andra
hålan och störtade genast dit. Naturligtvis begagnade
de sig nu av klyftan för att återvända till den första
hålan. Tigern kom morrande ut igen ursinnigare än
någonsin.
Och nu bröt ett avgrundslikt oväsen ut bland oss
övriga. Hela vägen uppåt den höga klippan trängdes
vi i alla hålmynningar och på alla avsatser, och alla
pladdrade och skreko vi om varandra i tusen olika
tonarter. Och alla grimaserade vi alldeles ursinnigt;
instinkten drev oss att göra det. Vi voro lika
uppretade som Sabeltand, men vår vrede var blandad
med fruktan. Jag kommer ihåg att jag väsnades
och grimaserade med de värsta. Det var icke
allenast det att de föregingo med exempel, utan jag kände
inom mig en oemotståndlig drift att göra detsamma
som de. Håret reste sig på min kropp och jag skälvde
av ett nästan vanvettigt raseri.
En stund fortsatte gamle Sabeltand med att störta
in och ut, först i den ena hålan och sedan i den andra.
Men de bägge jagade trängde sig oupphörligt in genom
den trånga klyftan och kommo undan. Under tiden
hade vi övriga uppe i hålorna skridit till handling.
Varje gång tigern kom ut bombarderade vi honom
med stycken av den spröda klippan. Först släppte
vi endast ner dem på honom, men sedan började vi
slunga dem med ali vår styrka.
49
Före Adam. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
