Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade av och an för att ta sats till ett hopp. Och just
då vi nästan hade nått honom, släppte han sitt tag.
Den gungande grenen gjorde samma tjänst som en
trampolin. Den kastade honom långt ut åt sidan, då
han föll ner på rygg. Och under fallet vändes han
om i luften så att han föll framstupa över det andra
trädets gren. Denna gren sviktade och böjdes djupt
ner under Trastands tyngd, och emellanåt knakade
det ganska olycksbådande i den; men den brast
aldrig, och Trastand grimaserade triumferande åt oss
därnere bland löven.
Jag »var» den sista gången Trastand utförde
detta vågstycke. Han hade just kommit längst ut
på grenen och börjat gunga, och jag var på väg efter
honom, då Hängöra plötsligt uppgav ett dämpat,
varnande utrop. Jag tittade ner och såg honom
krypa tätt intill stammen där de största grenarna
delade sig. Jag hukade mig instinktmässigt ner på
den tjocka grenen. Trastand upphörde att gunga
men grenen ville icke stanna i sina rörelser, och han
fortfor att svänga upp och ner bland de prasslande
löven.
Jag hörde prasslet av torra kvistar som brötos,
och då jag spejade nedåt, såg jag för första gången
en av Eldfolket. Han kröp smygande framåt på
marken och tittade uppåt trädet. Först trodde jag
att han var ett vildt djur, därför att han hade en
raggig björnhud kring livet och över axlarna. Men så
såg jag hans händer och fötter, och jag urskilde hans
anletsdrag tydligare. Han var mycket lik de våra,
utom att han var mindre hårig och hans fötter voro
mindre lika händer än våra. Sedan fick jag se, att
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
