Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rig att komma i väg, oupphörligt spejaude åt alla håll.
Hängöra var tydligen i stor ångest, och att han ändå
stannade kvar hos mig, oaktat sin fruktan, tar jag
som ett förebud till den altruism och kamratkänsla
som ha bidragit att göra människan till det mäktigaste
av alla djur.
Ännu en gång försökte Hängöra dra pilen ur benet,
och jag hindrade honom därifrån med vrede. Då
lutade han sig ner och började gnaga på pilskaftet
med tänderna. Och medan han gjorde det, höll lian
pilen stadigt med bägge händerna, så att den icke skulle
röra sig i såret, och jag höll armarna om honom. Jag
har ofta funderat över denna tilldragelse — två
halv-vuxna varelser från släktets barndomstid, och den
ena av dem behärskar sin fruktan och sitt själviska
begär att fly för att hjälpa och bistå den andre. Och
jag tänker på allt vad detta förebådade — jag tycker
mig se Damon och Pytias, jag ser livräddande sjömän,
Röda korssystrar, martyrer och ledare av äventyrliga
företag, fader Damien — ja, jag ser Kristus själv och
andra jordens mäktiga gestalter, vilkas styrka kan
spåras tillbaka till Hängöra och Trastand och andra
jordinvånare under tidernas barndom.
När Hängöra hade gnagt av hullingen, drogs pilen
ganska lätt ut ur såret. Jag reste mig för att fortsätta
flykten, men nu var det han som hejdade mig. Mitt
ben blödde starkt. Antagligen hade några av de mindre
ådrorna blivit genomskurna. Hängöra sprang långt
ut på en gren och samlade en handfull gröna löv.
Och dessa stoppade han in i såret. De fyllde sitt
ändamål, ty blödningen upphörde snart. Och sedan
fortsatte vi vår flykt tillbaka till våra skyddande hålor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
