Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras mor skulle lia straffat dem, om hon hade
upptäckt deras tilltag.
Men det var Hängöra och jag som överraskade dem
i stället. Han såg på mig och så rusade vi fram.
Valparna visste icke någon annan tillflykt än sin håla,
ocli där spärrade vi vägen för dem. En rusade mellan
mina fötter. Jag hukade mig ner och grep honom.
Han hög sina vassa små tänder i min arm, och jag
släppte honom vid den plötsliga smärtan och
överraskningen. I nästa ögonblick hade han kilat in
genom rännan.
Hängöra, som var sysselsatt med att fånga en av
de andra, rynkade ögonbrynen åt mig och upplyste
mig genom en massa olika ljudliga utrop att jag var
en dumbom och stympare ocli allt möjligt i den
vägen. Detta kom mig att blygas och sporrade mig
till oförskräckthet. Jag grep den tredje valpen i
svansen. Han bet mig en gång, men jag grep. honom
i nackskinnet. Hängöra och jag satte oss ner, lyfte
upp valparna, sågo på dem och skrattade.
De morrade, gnällde och skreko. Hängöra spratt
plötsligt till. Han trodde att han hade hört
någonting. Vi betraktade varandra förskräckta, ty vi hade
vår farliga belägenhet klar för oss. Djur förvandlas
till rasande dämoner, om man rör deras ungar. Och
dessa valpar som förde ett sådant oväsen tillhörde
vilda hundar. Vi kände mycket väl till dessa hundar
som brukade rusa fram i flock och voro en
förskräckelse för de gräsätande djuren. Vi hade sett dem
följa hjordar av behornade kreatur och slita sönder
både kalvar, åldriga och sjuka. Vi hade själva mer
än en gång blivit jagade av dem. Jag hade sett en
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
