- Project Runeberg -  Före Adam /
72

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i att hänga på Hängöras rygg. Han svängde först
åt sidan och sedan framåt. Valpens tänder voro icke
bundna, och hans nästa tilltag var att hugga dem i
Hängöras måge. Hängöra uppgav ett skrik, var nära
att falla och grep häftigt om en gren för att rädda
sig. I detsamma brast vinrankan omkring hans hals,
och valpen föll till marken med benen fortfarande
bundna. Hyenan fick sin middag.

Hängöra var misslynt och förargad. Han skällde
ut hyenan ordentligt och fortsatte sedan ensam sin
färd mellan träden. Jag hade intet medvetet skäl,
varför jag skulle lia valpen med mig till hålan, utom
att jag ville det, och jag fullföljde mitt företag. Det
blev en hel del lättare därigenom att jag hade
Hängöras erfarenhet att stödja mig på. Jag baud icke
allenast valpens ben, utan jag stack även en pinne
mellan hans käftar och band dem säkert tillsammans.

Slutligen kom jag hem med min valp. Jag
föreställde mig att jag måste ha varit envisare än vårt
folk i genomsnitt, ty eljest skulle det aldrig ha lyckats.
De skrattade åt mig, när de sågo mig släpa i väg med
valpen upp till min lilla håla, men det frågade jag icke
efter. Mina bemödanden hade lyckats, och där hade
jag nu min valp. En sådan leksak hade ingen av de
andra. Han var mycket läraktig. När jag lekte
med honom och han bet mig, slog jag honom vid örat,
och sedan försökte han icke att göra om det på länge.

Jag var alldeles förtjust i honom. Han var
någonting nytt, och det var ett utmärkande drag hos
oss att tycka om nyheter. Då jag såg att han ej
ville äta frukt och grönsaker, fångade jag fåglar,
ekorrar och kaniner åt honom. (Vi själva voro både

72

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free