Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köttätare och vegetarianer, och vi voro skickliga i
att fånga mindre djur.) Valpen åt med god smak
och trivdes. För så vidt jag kan bedöma, måste jag
ha haft honom i mer än en vecka. Och när jag så
kom tillbaka till hålan en dag med en hel kull fasaner,
fann jag att Hängöra hade dödat valpen och just
börjat äta på honom. Jag störtade mig över
Hängöra — hålan var liten — och vi slogos för brinnande
livet.
Med ett slagsmål ändades således ett av de tidigaste
försöken att tämja hunden. Vi sleto av varandra hela
händer fulla med liår, vi revos och betos och dunkade
på varandra. Så upphörde vi att slåss och sutto där
och tjurade. Till sist åto vi upp valpen. Rå? Ja
visst! Vi hade ännu icke upptäckt elden. Vår
utveckling till matlagande djur låg ännu dold inom det
tillkommandes tätt slutna insegel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
