- Project Runeberg -  Före Adam /
75

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

före skymningen. Från dricksplatsen, från
morotfältet och blåbärsmarken kommer folket troppande
in på den öppna platsen framför hålorna. De våga
icke dröja ute längre, ty det hemska mörkret är i
antågande, då världen är prisgifven åt de jagande
djurens blodtörst ocli människans föregångare gömma
sig darrande i sina hålor.

Men det återstår ännu några minuter innan vi
klättra dit upp. Vi äro trötta efter dagens lek, och
våra rop äro dämpade. Till och med de små, som
alltid äro lystna efter muntra upptåg, leka mera stilla.
Vinden från havet har lagt sig till ro och skuggorna
förlängas, medan solen försvinner bakom synranden.
Då höras plötsligt ett vildt skrik och ljudet av slag
från Rödögas håla. Han slår sin hustru.

Först sänker sig en förskrämd tystnad över oss
alla. Men när slagen och jämmern fortfara, brister
där löst ett vanvettigt snattrande av vanmäktigt
raseri. Det är tydligt att männen harmas över
Rödögas beteende, men de äro rädda för honom. Slagen
upphöra, och jämmern dör bort, medan vi snattra med
varandra och den dystra skymningen smyger sig över oss.

Vi som eljest nästan hade roligt åt allting skrattade
aldrig då Rödöga slog sina hustrur. Vi visste endast
alltför väl att det var en sorglig historia. Mer än en
morgon hade vi nedanför klippan funnit den döda
kroppen av hans senaste hustru. Sedan hon dött,
hade han kastat henne dit uppifrån hålan. Han
begravde aldrig sina döda. Besväret att föra bort liken,
som eljest skulle ha förpestat vår samlingsplats,
överlät lian åt de övriga. Vi brukade vanligen kasta
dem i floden nedanför den sista dricksplatsen.

75

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free