Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att simma var någonting vi icke alis kände till. Vi
hade redan avlägsnat oss alltför långt från de lägre
livsformerna för att ha kvar instinkten för simning,
och vi hade ännu icke blivit tillräckligt människolika
för att föresätta oss det som lösningen av ett problem.
Jag vankade förtvivlad av och an utmed stranden,
och jag höll mig så nära intill Hängöra som möjligt
under hans ofrivilliga färd, medan han skrek och
jämrade så himmelshögt, att det var ett under att han ej
lockade dit vartenda rovdjur.
Timmar förflöto. Solen nådde sin höjdpunkt och
började sänka sig mot väster. Den lätta vinden lade
sig till ro och lämnade Hängöra flytande på sin stock
omkring hundra fot från stranden. Men nu —
jag-vet inte hur det kom sig — gjorde Hängöra en stor
upptäckt. Han började paddla med händerna. Först
gick det endast trögt och ojämnt framåt. Men så
sträckte han ut sig ocli paddlade ivrigt allt närmare
och närmare. Jag kunde inte begripa det. Jag satte
mig ned och såg på och väntade tills han uppnådde
stranden.
Men han hade emellertid lärt sig någonting, och
det var mer än vad jag hade gjort. Senare på
eftermiddagen paddlade han helt lugnt ut från stranden
på sin stock. Efter en stund övertalade han mig att
följa med, och nu lärde också jag mig konsten att ro.
Under de närmaste dagarna kunde vi icke slita oss
ifrån denna plats. Vi voro så upptagna av vår nya
lek att vi nästan glömde att äta. Vi tillbragte våra
nätter i närmaste träd. Och vi glömde helt och hållet
att Rödöga fanns till.
Vi prövade oupphörligt nya stockar och vi upptäckte
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
