- Project Runeberg -  Före Adam /
94

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oklart har skådat livets utveckling — icke allenast
från apan till människan, utan ända från masken . . .

Och nu skall jag återtaga min berättelse. Jag,
Långtand, hade ingen uppfattning av Snabbfot som
en varelse med vackrare anletsdrag och mera
symmetrisk gestalt, med långa ögonfransar, upphöjd näsa
och näsborrar som tendera åt skönhet. Jag såg i
henne endast en mildögd ung hona som uppgav
vänliga ljud och icke slogs. Jag tyckte om att leka med
henne, utan att jag visste varför; jag tyckte om att
söka föda i hennes sällskap och att plundra fågelbon
tillsammans med henne. Jag måste tillstå att hon
lärde inig åtskilligt i fråga om att klättra i träden.
Hon var mycket klok, ni3Tcket stark, och hon hade
inga kjolar, som hindrade hennes rörelser.

Det var vid denna tid som Hängöra gjorde sig
skyldig till en viss glömska av vänskapens plikter. Han
tog sig för att oupphörligt promenera i väg åt det håll
där trädet stod, vari min mor hade sin bostad. Han
hade fattat tycke för min elaka syster, och det befanns
att Pladdraren fördrog honom. Där fanns också
en mängd andra ungdomar, ättlingar av de engifta
paren i grannskapet, och Hängöra lekte med dem.

Jag kunde aldrig förmå Snabbfot att sälla sig till
dem. Om jag gick dit, höll hon sig efter och var snart
försvunnen. Jag kommer ihåg att jag en gång gjorde
ett kraftigt försök att övertala henne. Men hon
ryggade tillbaka med ängslig uppsyn, flydde sin väg och
ropade till mig från ett träd. Så gick det till att jag
icke tog för vana att följa med Hängöra, då lian
besökte sina nya vänner. Snabbfot och jag voro goda
kamrater, men hur jag än bemödade mig, kunde jag

94

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free