- Project Runeberg -  Före Adam /
104

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där icke fanns några träd, var det ingen säker
uppehållsort för oss. Vi följde flodstranden norrut i flera
dagar. Men så — varför, det vet jag icke —• lämnade
vi plötsligt floden och togo av först åt öster och sedan
åt sydost genom en stor skog. Jag skall icke trötta er
med att närmare beskriva vår färd. Jag omtalar den
endast för att visa hur vi slutligen anlände till
Eldfolkets land.

Vi kommo ut på floden, men vi visste icke att det
var vår egen. Vi hade irrat omkring så länge, att \i
nu betraktade vår belägenhet som vilsegångna som en
vana. Då jag tänker tillbaka, inser jag tydligt att
vårt liv och våra öden bestämmas av en ren slump.
Vi visste icke att detta var vår egen flod — hur skulle
vi ha kunnat veta det? Och om vi inte hade gått över
den, skulle vi antagligen aldrig ha kommit tillbaka t1’11
horden —• och jag, nutidsmänniskan, som skulle
födas efter tusen århundraden, hade aldrig kommit till
världen.

Och ändå längtade Hängöra och jag ivrigt tillbaka
till vår hembygd. Vi hade under våra strövtåg
erfarit vad hemsjuka vill säga — denna trånande längtan
efter ens eget land och ens eget folk. Och jag tänkte
också ofta på Snabbfot, den unga honan som hade en
så mild stämma och var så snäll att vara tillsammans
med, och som bodde för sig själv, ingen visste var.
Så snart jag tänkte på henne, hade jag en viss
förnimmelse av hunger — och den kunde komma då jag alis
icke var hungrig, utan nyss hade ätit.

Men för att återkomma till floden. Föda fanns
där i överflöd, i synnerhet bär och saftiga rötter,
och vi lekte vid stranden och uppehöllo oss där i flera

104

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free