- Project Runeberg -  Före Adam /
105

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dagar. Så fick Hängöra en idé. Det var en synbar
process. Jag såg den komma. Uttrycket i hans ögon
blev klagande och misslynt, och han var mycket
upprörd. Men så blev blicken dimmig, som om han hade
förlorat greppet på den gryende tanken. Efter en
stund fingo ögonen tillbaka det misslynta och klagande
uttrycket; idén gjorde sig åter förnimbar, och han
grep den på nytt. Han såg först på mig, så på floden
och den avlägsna stranden. Han försökte tala, men
han hade inga ljud för att uttrycka sin tanke.
Resultatet blev ett snatter som narrade mig att skratta.
Detta förargade honom, och han grep plötsligt tag i
mig och kastade mig baklänges. Vi slogos
naturligtvis, och till sist jagade jag honom upp i ett träd,
där han bröt av en lång gren och stack mig med den,
§å snart jag sökte komma åt lionom.

Idén hade lyst och försvunnit. Jag visste ingenting
och han hade glömt den. Men morgonen därpå
vaknade den inom honom på nytt. Det var kanske hans
hemlängtan som höll idén vid liv. I alla händelser
fanns den till, klarare än förut. Han tog mig med
sig ner till vattnet, där en stock hade drivit in bredvid
stranden. Jag trodde att han ville leka som vi
brukade vid träskets mynning. Och jag ändrade icke
åsikt, då jag såg honom bogsera upp en och annan
stock längre nedifrån stranden.

leke förrän vi befunno oss ute på stockorna, sida
vid sida, och höllo dem tillsammans och paddlade ute
på floden, förstod jag hans avsikt. Han stannade
och pekade bortåt den avlägsna stranden, började
sedan paddla igen och uppgav samtidigt högljudda
uppmuntrande rop. Nu förstod jag, och vi paddlade

105

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free